En kortare tids arbetslöshet behöver inte vara skadligt för vare sig individen eller samhället. En kortare tids arbetslöshet kan väcka nya idéer till liv. Man kanske påbörjar en utbildning man länge funderat på eller man kommer senare till en ny arbetsplats som kan innebära nya positiva erfarenheter i ens liv. Det som däremot är det allvarliga är när arbetslösheten blir till långtidsarbetslöshet som i värsta fall kan skapa apati och depression.
Jag är övertygad om att vi måste förändra arbetstiden i någon form. Jag är inte så säker på att generell arbetstidsförkortning är den bästa metoden. Jag är betydligt mer positiv till 3-3-modellen som innebär att man arbetar tre dagar och är ledig tre dagar. Den metoden passar naturligtvis bäst i de yrken
där man redan idag arbetar under helger. Men på sikt kan kanske fler yrkesgrupper ta del av denna arbetstidsmodell. På de arbetsplatser där man sedan en tid har prövat modellen ser man dramatisk minskning av sjukfrånvaron. Att endast arbeta i tre dagar och därefter vara ledig tre dagar i följd tycks vara mycket bra.
En annan viktig del i Miljöpartiets arbetsmarknadspolitik är möjligheten till friår. Den som väljer att ta tjänstledigt under en period av t ex 6 månader eller ett år ska få ersättning från Arbetslöshetskassan och en arbetslös person får möjlighet att arbeta under perioden.
Märkligt nog förekommer det fortfarande att kvinnor och män har olika inkomster för likvärdigt arbete, trots att vi lever i ett nytt århundrade där vi borde ha lämnat 1900-talets orättvisor för länge sedan. Lika märkligt är det också att invandrare fortfarande behandlas på ett ibland närmast skrämmande sätt när de söker arbete. Varför tar vi inte till vara den kompetens som våra invandrare har?