Det är märkligt att det fortfarande i detta århundrade finns de som tycker det känns besvärligt att kalla sig feminist. Det är ju bara att kolla definitionen enligt Svenska Akademiens ordlista (2006) som beskriver feminism som "en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen".
För mig och Miljöpartiet har feminismen alltid känts naturligt. Feminism innebär ju att man inser det faktum att kvinnor är underordnade män och att man har en vilja att förändra det.
Samhället är organiserat utifrån föreställningen om att världen främst ska ta hänsyn till en man, heterosexuell, vit och medelålders. Det innebär att alla andra grupper i samhället så som kvinnor och barn samt yngre och äldre män inte räknas på samma sätt. Den feministiska analysen visar på allvarliga brister i samhället. Den rådande ordningen innebär en stor orättvisa och är ett allvarligt demokratiskt problem då grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts. Det är dessutom ett slöseri med resurser och positiva krafter och knappast ett idealiskt samhälle ens för heterosexuella, vita, medelålders män.