Ipred-lagen är en allmänt använd, informell benämning på vissa förändringar i gällande lagar till skydd för immateriella rättigheter, som Sveriges riksdag röstade igenom den 25 februari 2009. Ipred-lagen baseras på ett EU-direktiv från 2004, benämnt IPRED, som är en akronym för Intellectual Property Rights Enforcement Directive. Lagen tillåter upphovsmannen eller hans rättighetsinnehavare att begära informationsföreläggande enligt 53 c eller intrångsundersökning enligt 56 a § upphovsrättslagen. Härigenom kan upphovsman eller hans rättighetsinnehavare vid domstol begära beslut på att internetoperatörerna ska lämna ut uppgifter om IP-adresser och vilket internetabonnemang som IP-adressen tillhör.
IPRED-lagen är skrämmande och är på många sätt ett hot mot människors integritet. Lagen öppnar upp för en grov rättsosäkerhet där film- och skivbolag får agera detektiver och begära ut information om vad var och en av oss gör på Internet. Man kan med Ipred-lagen begära ut personliga uppgifter om vem som äger ett visst abonnemang, vilket ju självklart inte behöver vara samma person som fildelar.
Istället för att förstöra allt det positiva som fildelning många gånger kan bidra till med stor spridning av kultur behöver vi modernisera upphovsrätten och se hur vi i samhället kan kompensera på andra sätt, t ex som biblioteken gör med författarfonder. Det måste vara möjligt att finna en kompromiss mellan att bejaka fildelningens många positiva delar och samtidigt trygga en ersättning för upphovsmännen bakom en film, en låt, en bok m.m. Att som nu jaga människor på nätet pga fildelning med allt vad det innebär av integritetskränkning och felaktig prioritering av brottsbekämpning är allvarligt.